Skulle det inte vara kallt ute just nu när jag sitter och väntar på Milo i bilen så skulle man tro det var en riktigt varm sommardag! Åh var jag börjar längta känner jag!
Idag satt jag och kikade på jumpsuits. Det är ju sååå snyggt. Vi har en fest (inflyttningsfesten som vi tog fel på datum på) och en utgång planerad i mars (apropå fest i förra inlägget). Mars blev en körig månad.
Tycker det är sååå snyggt med jumpsuit och är sugen på att köpa en till nästa helg.
Man är liksom klädd på en gång med en jumpsuit. Man behöver inte klura på byxa och topp utan de sitter ju ihop. Som en sparkdräkt. Känner man sig bar kan man ha kavaj över bara. Perfekt!
Ja jag storgillar jumpsuit, det blir det nog till festen.
Nu ska du få tips på något fantastiskt gott. Fattiga riddare kan man väl aldrig få nog av. Perfekt att göra om du har lite bröd som sjunger på sista versen eller har en limpa som börjat bli torr och tråkig.
FATTIGA RIDDARE, 5 st:
Det HÄR brödet är perfekt att göra fattiga riddare av.
Här ska Du få 20 lättlagade rätter som du lagar under halvtimman. Värdefullt att ha tillhands när fantasin tryter t ex eller om du bara vill hitta något riktigt gott som går snabbt att laga!
Idag är det fredag och faktiskt så känns allt lite bättre. Säkert för att det är fredag och vi är på väg mot helg. Ibland blir man bara fed up på saker, så är ju livet.
Ja, man kan väl ändå säga att tiderna förändras. För 20 år sedan så var det lite annat ljud i skällan. Dock så kan jag inte säga att jag saknar det, inte alls faktiskt. Den tiden är verkligen förbi.
Visst, en partykväll kan vara så kul. Men några ggr per år kanske? Inget man gör varje helg, inte varannan heller, inte ens en gång i månaden, jag är fasen glad om det händer en gång i halvåret.
Våra planer för helgen är egentligen inga alls. Tony ska hjälpa sin bror och köra lite grejer i helgen men något annat planerat har vi inte. Så skönt! Vi börjar fredagskvällen med lite god mat och mys vid TV:n i alla fall.
Just nu blir det lite jobb här. Senare ska mamma och jag ut på stan. Jag behöver lite blockljus och sånt.
Ja jag skulle ju bjuda dig på ett recept på den där gratängen som jag lagade igår. Den blev supergod verkligen och alla i familjen åt som hästar. Hela gratängen gick åt i ett nafs, det är ett gott betyg minsann!
Detta är ett recept från Åse på 56kilo ifrån början, men som jag berättade så ändrade jag lite i det.
Tyvärr inga fancy bilder mer än på min egen tallrik. Hann inte. Folk var så glupska.
KYCKLINGFÄRSGRATÄNG
500 g kycklingfärs (funkar såklart med köttfärs också)
1 gul lök (jag som har IBS har i lökolja istället)
2 vitlöksklyftor (jag som har IBS har i vitlöksolja istället)
1 röd paprika
400 g krossade tomater
1 dl vatten
1 msk tomatpuré
3 msk oxfond (går bra fast jag har IBS)
2 tsk paprikapulver
2 tsk spiskummin
Salt & peppar
10 körsbärstomater
2 dl creme fraiche
1,5 dl riven mozzarella
Stek i kokosolja
Gör såhär:
1) Ugn 200 grader. Stek kycklingfärsen i kokosoljan.
2) Hacka paprikan och ha i den när kycklingfärsen stekt så den inte längre är rosa.
3) Ha i lök och vitlök. Häll i krossade tomater, tomatpuré, oxfond, paprikapulver, spiskummin, salt och peppar. Häll också i vattnet. Låt puttra på medelvärme i ca 15 minuter.
4) Blanda creme fraiche och mozzarellaost, salta och peppra.
5) Häll kycklingfärsröran i en ugnsfast form. Bred på creme fraiche röran uppepå. Dela tomaterna och ha på dem uppepå.
6) In i ugnen i ca 15 min. Vi åt en grönsallad med fetaost till. Såååå gott!
Inlägget innehåller annonslänk genom reklam för Cellbes och Oscar @ Clothilde.
Tack vad gulliga ni är som skriver lite peppande kommentarer. ❤️
Här viner vinden utanför, oj vad det blåser just nu. Dessutom är det kallt igen. Jag som var så sugen på att städa bort alla tjocka jackor ifrån vår nypimpade hall. Men det får man nog glömma, man vet ju att det i alla fall kommer snöa minst en gång i mars. Så är det ju…. Minns när Thedde fyllde 1 år (han fyller den 23 mars), då var vi helt säkra på att våren kommit och på hans födelsedag värkte snön ner och gjorde vinter igen. BLÖK! Det är som att bli lurad på konfekten, som att sälja smöret och tappa pengarna….. och alla jämförelser ni vet.
Ja, ni minns väl vår hall som jag skrev om tidigare. Den som jag var så less på och som alltid kändes så galet rörig. Nu har det minsann skett lite små förändringar som gör att det är såååå mycket trivsammare.
FÖRE
EFTER
Nu har det gapande hålet fått >>>>runda bastmattan<< som är naturmaterial ger en lugnande skön känsla. Det är det naturmaterial gör, ger en varmare lugn känsla. I den lilla korgen på väggen finns det också naturmaterial, där i ligger en blomma. Hyllan är till för att ha lite mysiga ljus på men också Tonys plånbok som han alltid tar ur byxorna när han kommer hem. Man måste försöka hitta praktiska men fina lösningar. Nyckelskåp har vi så där hänger allas nycklar.
FÖRE
Såhär såg en tidigare hyllan ut. En riktig skitsamlare! Ett ”farligt” ställe att hänga en sån hylla på. Den var tänkt som en fin liten hylla som gästerna skulle hänga av sig på och så skulle det bara vara fina saker på hyllan. Eeeh, nope. Det funkade i en halv dag. Sen var det en skitsamlarhylla. Dessutom hängde den helt snett. Haha….
EFTER
Ingen skitsamlarhylla kvar! Skönt! Nu skulle jag vilja ha en helkroppsspegel också. Ska hitta en snygg svart tänkte jag. Sen känner jag mig rätt nöjd med hallen, den känns mer som en hall nu men att man ändå har en öppen känsla.
Jag har inte haft så vidare värst bra dag idag. Kolla vad Tony kom hem med? Så lycklig! Vita rosor och plock. Älskar båda sakerna. Det blev en oväntat mysig torsdagskväll. ❤️ Så tacksam!
Nu ska jag skriva receptet på maten jag lagade igår, många som frågat efter receptet på Instagram.
Förlåt att jag inte hört av mig, har känt mig lite omotiverad med blogg och sociala medier. Funderar lite på hur man ska tackla sånt egentligen? Det bästa vore kanske att bara ta paus från allt. Låta sociala medier och bloggen vara under några dagar för att hämta kraft, energi och motivation. Vem vill läsa halvtrötta blogginlägg från någon som inte är så sugen? Ja ja, jag får se hur jag gör? Kanske får jag tillbaka motivationen?
Den här dagen ska jag i alla fall göra en kraftansträngning och fylla bloggen med ett recept på en gratäng jag gjorde igår, lite nytt från vårt vardagsrum ska du också få se och sen ska du få se hallen. Den börjar se lite annorlunda ut nu mot sist ni fick se den.
Jag har startat dagen med att baka en hybrid på Åse på 56kilo bloggens kesobröd. Länge varit nyfiken på hennes kesobröd men aldrig testat. Har ändrat lite i receptet efter tycke och smak. Det blev inte perfekt, kommer behöva testa igen för att se hur jag kan lyckas få till det. När jag väl lyckas så ska jag bjuda på receptet. Det blev i alla fall så himla gott!
Hoppas ni alla mår bra och känner er energifyllda och glada. ❤️
Just satt mig i soffan efter massa fix här hemma. Är helt slut men så stolt och glad att jag orkar vara vaken längre på kvällarna nu. Ljuset gör mycket för mig.
Vet inte om jag redan berättade det men jag pratade med min mormor för någon vecka sedan. Jag har ingen direkt kontakt med min mormor tyvärr, hon bor i Norra Finland och vi har aldrig hållit kontakten på det sättet. Däremot är jag uppvuxen i Finland på somrarna till jag var 14 år så jag har ju hängt med min mormor när vi varit där. Önskar dock att vi hade kunnat hålla kontakten på något vis.
Det är en viss sorg med det. Jag har bara haft henne i stort sett. Min morfar dog när jag bara var 5 år. Minns begravningen än idag. Morfar stod mig väldigt nära, det var han och jag när vi var i Finland. 2 medium har ju också sagt att morfar alltid är med mig….
Min farmor hade jag ingen kontakt med och min farfar dog när jag var 14. Alla har bott i Finland så det har ju sina naturliga förklaringar. Men det är som sagt en sorg. Jag önskar att jag hade haft en mor eller farförälder här i närheten som jag hade kunnat haft i mitt liv.
Samtalet med mormor har satt sig i hjärtat på mig. Mormor har liksom gett upp livet lite. Hon finner ingen direkt livslust i något längre för hon är gammal, sliten och trött. Jag blev så otroligt berörd av det. Hon sa att hon saknade bilder på mina barn att ha i bokhyllan.
Även fast vi inte ens hade planerat det så hörde jag mig själv säga ”Mormor, jag kommer personligen med bilderna till dig i sommar”.
Jag kände bara att jag måste träffa henne nu. Jag vill höra allt om morfar och hennes liv. Jag vill veta hur tankarna går när man är 90 år. Hur tänker man om allt? Om döden och vad som ska hända sen?
Mormor svarade:
”Ja Nina, men vi får se om jag lever då”.
Mitt hjärta gick sönder på något sätt. Det känns så makabert när någon säger så. Det är så nära döden man kan komma på något sätt. När man gett upp och går och väntar på att dö.
Jag svarade mormor:
”Nu måste du hålla dig levande tills jag kommer i sommar mormor”!
”Ja jag får väl det då!” svarade mormor.
Våra planer var inte norra Finland alls denna sommar. Vi har pratat om Öland och västkusten. Men nu kastades allt om. Jag tog det lite försiktigt med Tony, han visste ju inte att jag pladdrat ihop en resa 130 mil upp till norra tjottahejti i Finland. Han är kanske inte supertaggad för norra Finland som semester men han förstod mig till 100%.
Nu måste jag dock hitta lite mysiga ställen på vägen upp. Ett stopp blir i alla fall Leksands sommarland. Där var vi senast när Milo var miniliten. Jag vet att uppåt i landet så finns det jättefina ställen. Vill ju att han ska kunna säga att det blev en toppensemester på alla sätt innan vi kommer hem. Övertyga om att Norrland kan vara magiskt med sin midnattssol.
Har du några mysiga ställen att tipsa om så får du gärna göra det!
Vi kommer att ha ”Vagnhild”med oss. ”Vagnhild” ska också hälsa på mormor. Idag var jag tvungen och kliva in i vagnen och bara börja förbereda inför vår och sommar. När solen och våren kommer så är man ju så sjukt sugen på att börja damma av husvagnen. Vi älskar verkligen henne!
HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR kan du läsa om renoveringen av vår husvagn.
Hepp, nu måste jag vila lite. Hoppas allt är bra med er. ❤️
Oj vad dagen redan gått. Har inte hunnit in till dig tidigare. Sitter och jobbar för fullt här men ville snabbt in till dig och säga hej.
Jag var ute på en frisk promenad i morse. Solen sken starkt i ansiktet så bekymmersrynkan fick jobba hårt. Min rygg kändes som den skulle gå av på promenaden så jag fick verkligen jobba med pannbenet innan det kändes lite bättre. Jag gick nog mer än halva promenaden innan jag kände att det släppte lite. Fick sätta mig på huk och sträcka ut ryggen. Världens bästa knep om man inte kan lägga sig nånstans är att sätta sig på huk med fötterna helt i marken och luta sig framåt.
Tänkte när jag satt där och såg att en bil började närma sig på hur det skulle uppfattas? Förmodligen helt fel, att jag satt och kissade eller mådde dåligt tänker jag. Så ni som såg mig sitta på huk på bresserakan (vägen ut till oss) kan vara lugna. Sträckte ut en ond rygg bara.
Kommer ni ihåg när man var liten? När man ramlade på cykeln och så for man upp fort som fasen innan någon såg och låtsades som ingenting även om det kändes som man brutit ett ben eller en arm. Eller förresten, när man var liten. Så är det ju fortfarande.
Jag stretchade i alla fall ut ryggen ordentligt när jag kom hem så nu känns det faktiskt bättre. Skulle dock behöva lite ”armbåge i skinkan” behandling av Tony. Alltså, AJ SOM FAN för det. Det finns nog inget som gör så ont. Armbåge som trycks in i en sjukt öm punkt i skinkan och sen trycker man där tills det onda släpper. Sen är det också toppen att rulla med sidan av skinkan på en foamroller, gör vidrigt ont det med men är såå effektivt.
Jag får ofta extra ont i ryggen när mina sätesmuskler varit spända för länge, jag tror att det är det nu med. Nu behöver jag vårvärme så min kropp tinar upp. ☀️
Hörni snart är äntligen februari slut. Ful-Februari! Usch, med februari kommer inte så mycket gott känner jag. Vår start på året har inneburit sjukdomar och hängighet. Några dagar innan nyår började jag känna mig hängig för att sedan vara sjuk hela januari. Milo och jag avlöste varandra då Milo började februari med att ta över stafettpinnen efter mig.
Mitt järn har varit i botten och så avslutar vi februari med att Milo drabbades av magsjukan ”from hell”. Än vet vi inte hur det ska gå för oss? Vinterkräksjukan är inte nådig. Den jäveln kommer ju som en blixt från klar himmel. Hastiga kräkningar. Feber. Allmän kaos. Fifan, gud nåde låt oss slippa!!!
Februari är ju en månad som egentligen är den sista månaden som mörkret har oss i sitt lilla mörkerfängelse. Det är samma mörker som pågått sedan oktober/november ungefär. Det är nu vi är som blekast, tröttast, torrast, glåmigast och slitnast av alla månader. Sjukdomarna avlöser varandra och energin är verkligen i botten. Man är ful som fan också…..
Men, sen kommer mars! Åh, det börjar med semmeldagen och våffeldagen, sedan kommer det fortsätta med att ställa om klockan till sommartid, fågelsång på morgonen och en fet vårsol. Vi kommer att ta med oss kaffekopparna på altan, trapp, trädgård och balkong. Det kommer vara grusiga trottoarer och dammigt i luften. Livet kommer så sakta att komma tillbaka till våra energilösa glåmiga kroppar och ansikten, vi kommer vara våra snygga ”jag:s” i slutet av mars igen ska ni se. Haha….
Vårtecken för mig är…
– när jag måste ta av mig jackan när jag sitter i solen.
– när man börjar planera däckbyte.
– första kaffer på altanen.
– när det dammar efter bilen.
– när jag hör fåglarna kvittra redan tidigt på morgonen.
-när man vågar ställa ut en blomma på trappen.
– den första tvätten som torkas ute.
– när man kan gå med öppen jacka.
– när Milo bara har en tröja på sig när jag hämtar honom från skolan.
– när vinterskorna bara står i en hög längst in.
– när vi grillar för första gången på året.
– när dagen äntligen känns lång.
Har du något som är typiskt vår för dig och som återkommer år efter år?
